Internally screaming

Igår åkte jag buss, något som känns helt ofarligt för dom flesta människor. Men för mig är det hemskt, vanligtvis är jag på väg att hoppa av 1-3 gånger på en bussresa på 20 minuter beroende på hur jobbig just den dagen är. Igår var det en rätt okej dag, var bara en gång jag var på väg att gå av bussen.
När jag vet att jag ska åka buss en dag så tänker jag på det i flera timmar i förväg, tänker på allt som kan "hända" då jag ska gå på bussen, att jag t.ex. ramlar eller att mitt kort inte skulle fungera och att jag skulle bli utskickad ur bussen medans alla tittar på mig, eller att det inte skulle finnas någon plats och jag skulle behöva stå upp hela bussturen medans alla stirrar på mig.
När jag väl har satt mig på bussen och hittat en plats någonstans så sitter jag och tittar ut genom fönstret eller håller på med telefonen, men det enda jag tänker på är om någon sitter och stirrar på mig och tycker att jag beter mig konstigt på något sett eller att jag verkar nervös. Som ni kanske märker är det jag oroar mig mest för om folk stirrar på mig och att dom tänker dåliga tankar om mig. Vilket jag egentligen vet att dom flesta inte gör. Dom flesta lever sitt eget liv och bryr sig inte speciellt mycket om vad andra gör. Men jag kan ändå inte sluta tänka dom här tankarna, hur mycket jag än vet att det inte stämmer...
Mindfulness är något jag försöker träna speciellt mycket när jag åker buss, eftersom det är en av mina mest obekväma situationer som jag är med om i min vanliga vardag.