Memories forgotten
2014-07-09 Det känns väldigt konstigt att veta att man en gång kom ihåg så mycket från sin barndom, att man nästan tyckte att det var skumt att man kom ihåg så mycket och så långt tillbaka i tiden tills då man var så så liten så man knappt kunde gå...
Jag får ofta höra om något som jag berättat för inte allt för många år sedan, någonting om min barndom, men aldrig kommer jag ihåg någonting av vad som berättas.. Ibland kan jag få någon slags flashback eller en stillbild (om ni förstår vad jag menar) och få känslan av att det har hänt, men inte mig utan att jag kanske sett det någonstans och på så sätt minns det. Men oftast som alltid så minns jag aldrig det folk berättar för mig.
Allt har plötsligt försvunnit, inte ett enda minne från jag var liten finns kvar.
Det är en konstig känsla att det gick så fort och *poff* sa det, som att jag var med om en bilolycka och hela min barndom raderades ur mitt minne.
