Rest In Peace

Det var länge sen jag var så här nere, kan ha att göra med att jag strulat med min medicin eller att jag helt enkelt insett att ingenting fungerar eller går som planerat, hur som helst så mår jag uselt.
 
För några dagar sen så dog en nära vän, till en vän till mig och efter det så har jag inte kunnat sluta tänka på alla som gått bort i min närhet under alla dessa år.. det är sånt man får ta om man lever det livet jag levt/ lever då jag mår som värst..
Är det inte överdos så är det självmord eller någon som blir misshandlats till döds, annars så sitter folk inne för saker som jag vet att dom aldrig skulle vara kapabla till att göra om dom vore sitt vanliga, nyktra, underbara själv.
Livet är orättvisst och det har jag lärt mig, men det känns som att när jag äntligen lyckats sluta tänka på att ta mitt eget liv för en sekund, Då dyker döden upp helt plötsligt, någon är död igen.
Det går aldrig att undgå, jag kommer aldrig att kunna rymma aldrig att komma ifrån det, folk jag älskar dör hela tiden.
Varför ska just jag vara den som är stark och håller mig kvar?
Vad ska jag skulle ge för att få byta med en av er fina människor som mist livet alldeles för tidigt, alldeles för lyckliga.
 
 
The hardest part is
waking up in the morning
remembering
what you were trying to forget
last night

Tidigare inlägg Nyare inlägg