Worthless
2014-09-12 
Du säger att din mamma och pappa har dina syskon, men jag undrar om de har dig. Om du tillåter dem att ha dig. Om du gråter ensam eller när du har sällskap. Om de bara förstår hur jobbigt du har det eller om de verkligen känner de känslor du har.
Att kämpa igenom saker ensam är nära nog en omöjlighet och även om omgivningen känns hård och oförstående så är den nog oftast lika rädd och oförstående för dina känslor som du är.
Även om jag inte känner dig så blir min värld bli hårdare utan dig i den. Även jag är rädd att det jag skriver skall påverka dig negativt, men ibland kan det vara värt risken att våga göra någonting många kanske inte vågar utan att du själv säger till det.
Självmord är aldrig lösningen. Jag vet inte vad du går igenom. Men dina föräldrar har dig också! Du är värd så mycket mer än du tror och jag är säker på att det finns folk där ute som du betyder väldig mycket för! Vi alla har våra perioder där vi mår väldigt dåligt och önskar att allt tog slut (tro mig, jag har dessa perioder alldeles för ofta), men vi får inte glömma bort att det är just perioder och ingenting annat. Du klarar det här! Jag känner inte dig, men jag tror på dig. Kämpa på!
"It might be stormy now, but it can't rain forever".